Forum » Allmänt

Vill du kunna skriva och delta i diskussioner på forumet? Du behöver då vara medlem på Danslogen och vara inloggad.
Bli medlem.

Ämne:

DANSMUSEET

Författare Inlägg
Lättfotad Skapat: 2010-09-30, 09:40
Har ni läst här vid sidan om vernissagen idag torsdag? Visst ska vi dit?

TONIGHT

Fotografier av Elis Hoffman
1 – 31 oktober 2010

FRI ENTRE

"Med mina bilder vill jag ändra på hur vi ser på oss själva och andra. För mig är människor som vackrast när de vågar visa sin sårbarhet”.

Utställningen har tidigare visats i Paris, Groningen, Nantes, Lodz och Montpellier samt erhållit ett flertal pris och utmärkelser.

Under vernissagen, torsdag den 30 september kl 17.00-19.00, exklusiv spelning med Wizex: en av årets deltagare i Dansbandskampen som sänds i SVT i höst.
Lättfotad Skapat: 2010-10-01, 11:06
Ja var med på vernissagen igår. Inte en dansande kotte var där!

Jo...4 st varav 2 av dem nyligen hemkomna svenskar fr EU-land som tyckte att svenskar var ena riktiga fegisar som inte vågar sig på dansgolvet när det var så vacker musik! Och på Dansmuseet!
Ja klappade händerna åt dem och sa att de dansade fint och att det var modigt gjort. Ja själv hade frågat flera kavaljerer om de kunde dansa med mig men de nobbade pga att de tyckte att de dansade dåligt och en av dem sa att det var fel tillfälle? Men hallååå! Va?

Fr början alltså... väl in på museet, lite sen och 1 tr ner, började ja spana in om det fanns ngt bekant ansikte. Nää, inga på den sidan men...såg att ngn rörde sig åt mitt håll, tittade upp och såg Angela leendes komma emot mig. Vi hälsade på varandra och Angela sa: jag borde ha tagit med en danskavaljer. Ja, det skulle ja oxå ha gjort men naiv som ja e, tänkte endast på att det skulle finnas dansanta människor på dansmuseet? ...eller? Men det är mest kulturfolk här, hör jag. Men är inte dans kultur säger ja? Tydligen inte när det var bara hon och ja som dansar annars!

Wizex, elegantklädd, à la 40-50-tal? sjöng gugomligt vackert, proffsigt, honungslent och förföriskt. Ja grät inombords att inte ha ngn dansant en att föras runt i dansgolvet när denna musik var så nostalgiskt underbar! Låtarna de valde var verkligen suggestiva och WizexAnnas röst var verkligen anpassad till den lilla lokalen men som ändå inte gav henne rättvisa i varken hennes eller gruppens hela röstomfång. Lokalen var ju låg i tak och musikens energi förlorade en del av sin styrka men trots det...och som kanske bara ja tänkte på...var deras spelning helt fantastiskt. Ära åt dem!
Gott folk, ni vet inte vad ni har missat!

Erik Näslund, Chef för dansmuseet, presenterade Wizex och utställningen. Talet inför själva utställningen "Tonight" hölls av Fotografmentorn till Elis Hoffman. Fick aldrig reda på hans namn.

Själva talet ang själva utställningen tyckte ja om men vissa saker i talet angående de människorna som söker sig till dans som ersättare för ngt annat, reserverar jag mig från och ville låna det för att återge här. Ville återge det här i vårt forum som diskussionsämne, fr allt då det var människornas utsatthet och sårbarhet i dansens virvlar som utställningen handlar om, om ja inte tolkar helt fel! Men ändå min och helt egen tolkning. Med mina egna ögonfilter!

Utställningen har starka bilder och de lämnar en inte oberörd. Vi dansanta tycker ja ska se Elis utställning. Det är en sida av dansen som vi inte alltid ser men... som Elis, vid ett visst ögonblick, med känsliga ögon för det vackra och sårbara fångat upp och förevigat för all framtid.

Efter Wizex spelning strålade vi ihop igen, Angela och ja och fällde lite kommentarer om det ena och det andra. Vi gick till ett bord där det fanns utlottning om fribiljetter till dansbandskampen och vi skulle skriva vårt e-post o lägga i en skål, men skålen hade man tagit bort då utlottningen skulle ske strax därefter. Tjejen som tagit bort den kom tillbaka för att vi skulle lägga vårat kort i och gick sedan bort igen. Vi var de allra sista att lägga kort i skålen.

I väntan på dragningen söker ja Fotografmentorn som höll talet, för att låna det om han var villig att låna ut men ja frågade fel person, nämligen Per Arne Andersson som är sekreteraren för Föreningen Dansmusei Vänner. Han berättade att museet har fått besked om att flytta i början av år 2011. Dessutom skulle entren avgiftbeläggas? Så man var mäktigt upprörd och ledsen över det här. När ja gick skrev ja upp mitt namn i protest då ja alltid kommit in gratis till de utställningar ja gått på där.

Vid 1:a utdragningen av kort är det en lycklig kvinna som tar emot och går. Vid 2:a lottdragning kunde inte WizexAnna läsa namnet då det var för småttskrivet. JA HJÄLPTE HENNE för det var MITT KORT hon hade i handen!

JAG HAR VUNNIT 2 FRIBILJETTER TILL DANSBANDSKAMPEN!

Första gången i mitt liv jag har vunnit ngt i lotteri. Inte ens vadslagningen i antal Hallundabesökare vann ja i tisdags! Och det grämer mig oerhört! MEN...Vad är antal besökare i jämförelse till detta?

Det komiska i det här är... att jag alltid har varit motståndare till Dansbandskampen, reglerna, intagningsvillkoren, betalningen för att vara med, slavkontraktet, mm..mm. Å andra sidan så gillar ja denna kamp endast för den delen som det gynnar dansbanden enbart. Mer spelningar, mer betalt, mer besökare och själklart mer val av dans och dansställen för min egen och egoistiska del!

BEVARA DANSMUSEET INTAKT! F O M idag kallar ja det för TURMUSEET!
Lättfotad Skapat: 2010-10-07, 21:16
Det här är öppningstalet till Elis Hoffmans utställning, som jag lovade att återge här för diskussion. Men jag anser nu att min ursprunliga tanken stämmer inte riktigt överens med vad jag ansåg om talet först. Och rättvisa till talet och bilderna ges då endast om man beger sig till dansmuseet och med egna ögon se för att bättre förstå! Men varsågoda...ifall ngn ändå vill kommentera!

Ära till Tomas Wågström, fotografmentorn, som vågade skicka talet till Danslogen!


" Själv har jag nästan ingen egen erfarenhet av
dansbandskulturen eller danspalatsen.
Jag var visserligen på Aladdin och Baldakinen
några gånger på 70-talet. Men det var som
sällskap till min nyskilda pappa.
Då såg jag inget av den passion som finns i
Elis Hoffmans bilder, men något måste det ju ha
varit som drog min pappa till dansbanorna 3-4
kvällar i veckan.
Annars inskränker sig mina erfarenheter av
dansband till det lilla familjeband, pappa,
mamma och tonårsdotter som spelar covers i
dansbandstakt på piren i en liten skånsk by
(nära Mölle) på midsommaraftnarna. Där kan man
möjligtvis ibland ana lite av den hetta som
finns i Elis Hoffmans bilder.
Men dansbanden och dansen är i Elis Hoffmans
bilder underordnade den verkliga berättelsen
som handlar om längtan efter närhet, ensamhet,
passion och sårbarhet.
Och där ligger styrkan i hans fotografier,
nämligen att de handlar så lite om just dans.
Och så mycket om djupt mänskliga behov och
starka känslor.
Människorna i hans bilder är oskyddade, dom har
sänkt garden och står blottade i sin längtan
och sårbara i sin osäkerhet och fåfänga. Det är
ibland överraskande närgånget och avväpnande
men aldrig så närgånget att det blir kränkande.
Tvärtom skapar han stor sympati och igenkänning
med de avbildade.
Titta bara på bilden av kvinnan som strålar av
lycka samtidigt som tårarna rinner,
Eller mannen med smutsiga byxor som försöker
dölja sig bakom lövverket.
KAN MAN ANNAT ÄN ÄLSKA DOM?
Jag är nu nästan tio år äldre än vad min pappa
var när han så frekvent gästade danspalatsen så
det är kanske på tiden att jag ger Aladdin en
ny chans ".

Thomas Wågström